Just nu känner jag mig så himla glad. Dels idag har jag pratat med 3, som strulat med mitt modem helt i onödan och som genom hjälp ovanifrån plötsligt inte strular nåt och har godkänt o allt. Så nu fick jag säga upp det utan knussel. Skönt det, sist ville jag nästan gråta när jag pratat klart med dem.
Har pratat med pelletsleverantören och han är trevlig och lätt att ha och göra med, så det känns ju tryggt att veta att vi dels stödjer en lokal leverantör och dels får en som det känns som man kan lita på.
Har dessutom pratat med Ica för behövde beställa ett nytt kort, och hon i kundtjänst var så vansinnigt trevlig hon med och hjälpte mig så gott hon kunde. Som grädde på moset var min chef just här och lämnade av en julklapp till mig. Den får dock vänta tills julafton (om jag kan hålla mig!).
I helgen var det meningen att vi skulle gå ut och äta julbord och få rå om varann lite. Men Johan överraskade mig på morgonen med att säga att han bokat en natt på ett hotell där det fanns tillgång till bubbelpool i källaren. Och bubbelpoolen var ju för att jag har så ont och behöver få komma i varmt vatten o så. Himla fint tänkt. Så efter att ha ätit frukost på fik på morgonen (vilket vi bestämt redan på fredagen efter en koll i kylen och insett hur tom den var), åkte vi hem o packade ner lite grejer innan vi åkte till hotellet.
Väl där kunde vi ta det lugnt och bara vara. Inget flyttdamm i närheten och inte en enda kartong. Skönt bara det. Sen gjorde vi oss i ordning, och Johan var så stilig i kostym och allt. Jag kom som tur var i en klänning jag med så kunde vara lite fin jag med. Sen gick vi och åt julbord och det var så gott! Massor av olika godsaker fick vi i oss innan vi traskade tillbaka till hotellet och gick ner och badade i poolen.
Allt var så fint och det var verkligen skönt med en hel dags avkoppling. Var ju avkoppling dagen efter med i princip då vi åt hotellfrukost innan vi åkte hem och packade bilen full av lådor och barnvagnen och åkte till huset. För nu var det dags att få nycklarna. Så skönt att ha börjat flytta in och börjat packa upp. Allt vi tagit dit har vi packat upp och in i skåpen. Så har kommit en bra bit på väg redan.
I måndags var vi också ute i huset med saker. Johan fick visa sin starka sida och bära ner 52 säckar pellets i källaren. Kändes lite hemskt att inte kunna hjälpa till, men det är ju förståligt. Tur det!
Igår däremot var vi inte i huset. Däremot köpte vi färg och så som vi ska börja måla med idag.
Men framförallt så förlovade vi oss. Vi har ju pratat om både förlovning och bröllop så vi visste ju vad den andre tyckte. Men mer och mer har jag känt att jag vill fria till Johan. Men inte vetat hur, många tankar har farit genom huvudet. Men igår kring lunch när jag stod i duschen kom jag på hur jag ville göra.
Så då gick det från tanke till handling ganska fort. Först städade jag hallen, sittandes på golvet, nåt annat gick ju inte. Sen skrev jag lappar (av gamla kuvert jag klippte i tu, för papper är en bristvara nu när den är nedpackad) med olika saker jag älskar med Johan. Och la på golvet i hallen med ett ljus ståendes vid dem och en ljusstake på hyllan som lyste upp. Sen satt jag i köket (skitnervös, varför vet jag inte. Men det är väl för att det är så stort. Känslan är så riktig och det är liksom inte nåt lättvindigt beslut. Denna gången är det verkligen på riktigt vi bestämmer oss för att leva ihop) och väntade på Johan. Så kom han in och hann inte börja säga något för jag tystade honom. Hade tänkt säga massa saker men fick inte fram ett ljud. Mer än "jag är inte färdig" som svar på att Johan tyckte jag hade gjort fint. Eftersom jag på nåt sätt insett att jag nog inte skulle få fatt i talförmågan hade jag tagit en ringask som var tom och lagt i en lapp där jag frågade om han ville gifta sig med mig. Och det ville han (tur det!).
Så 7 dec 2010 får det stå i ringarna sen när vi gör dem. Vill vänta ut bebis först dock så att mina händer kan visa om de varit svullna eller ej nu under graviditeten. Lite trist på sätt och vis, vill ju ha en ring, för det är ett så tydligt tecken. Men det är egentligen oväsentligt, vi vet ju ändå hur läget är.
Vi förlovar oss i tanken att vi ska gifta oss, till skillnad från många som förlovar sig för att tänka fortsätta vara det. Sen när, det återstår att se. Vi har inte riktigt kommit dit i plan och tanke ännu.
//Martina
1 kommentar:
Grattis så jättemycket!!
Skicka en kommentar