Min gissning var ju att Knytet skulle komma den 17:e, med andra ord igår. Och med tanke på att jag fortfarande sitter här och är gravid så kan man ju enkelt konstatera att jag hade fel. Några gissade även på den 13:e december. Det var också fel. Men de allra flesta har sina gissningar kvar. Tillexempel gissade Knytets farmor på den 20:e, som är på måndag. Det är inte alls omöjligt. Alice tycker också det vore roligt med 20:e så hon får vara exakt 6 månader äldre. (Men mest tror jag det är för att hon alltid ska komma ihåg när knytet fyller år..).
Jag trodde jag skulle få rätt först, för i torsdagskväll hade jag några rejäla förvärkar. Men tji fick jag, det upphörde igen. Det var nog mest bara för att retas. Nu har vi slutat gissa och börjat önska istället. Vill ju ha det lilla knytet i famnen och få se vad det är för en filur som hållt sig gömd därinne.
Förra helgen flyttade vi till hus. Det hade ju varit skönt att säga att vi flyttat till eget hus. Men så är det inte riktigt. Vi kommer bo här själva vår lilla familj, men vi äger inte huset utan vi kommer bara hyra det. Men vi får ju ta hand om huset till stor del som vårt eget. Och det känns skönt. Vi har trots den korta tiden boendes här kommit riktigt långt tycker jag. Inte så mycket tack vare mig, jag är tämligen oskyldig till det mesta. Men Johan jobbar dubbelt. Först på jobbet och sen när han kommer hem. Inte mycket tid jag har honom sittandes i soffan hos mig inte. Tyvärr. Men när vi är klara och när Knytet kommit får vi nog sällskap igen.
Jag jobbade sista dagen i måndags, och fick vara den stolta läraren över mina elever som gjorde så bra ifrån sig. Det var lite jobbigt att behöva kliva upp så vansinnigt tidigt dock, fick ju åka med Johan in till stan, så vi åkte redan 6.20. Från 7 nåt sånt var jag på jobbet. Och trots attt min kropp tyckte att fyra var lagom tid att vakna var jag inte så värst trött. Sen blev det luciatåg och nu kan jag med rak rygg säga att jag har planerat ett luciatåg, övat in det och sen genomfört det. Denna gång som dirigent och samordnare och det blev så himla fint. Jag fick vara så stolt och det var många som tackade efteråt. Vansinnigt konstigt att inte komma tillbaka dit och vara lärare när jag varit mammaledig.
Det har varit vansinnigt roligt att få jobba som musiklärare en termin istället för assistentjobbet. Två helt skiljda världar. Men det är det som varit så skönt.
Övriga dagar denna veckan har jag varit hemma och gjort ingenting i princip. I tisdags var Johan ledig och då var vi nere hos barnmorskan här i Skillingaryd. Hon var bra, men inte alls som den förra. Men som Johan sa, det är nog ytterst få som är som hon. Sen var vi på familjerätten på socialkontoret och meddelade att det är Johan som är pappan till barnet. Så när de får in från sjukhuset att vi fött ett barn, så kan de göra ärendet lite fortare.
Idag kommer pappa hit och fikar och Johan har åkt iväg för att hämta ved hos Elisabeth och Andreas. Så det ska pappa hjälpa till med sen att få in. Skönt det. Så slipper Johan göra allt bärarbete själv.
//Martina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar