På g?

Lagom tills att pappa o johan började bli klara började jag få
mensvärk. Låter konstigt att benämna det så men är ju så det känns.
Ganska intensiv men inte ohanterbar. Den höll i sig till o från tills
ganska nyss. Förhoppningsvis pausar den bara o tänker återkomma i
större styrka om en stund igen. Så nu har jag gått o lagt mig så jag
ska orka med.

Vad som däremot varit mer intensivt än vanligt är knytet. Mycket mer
aktivt än vanligt o mer intensivt. Kändes ett tag som att knytet
tänkte ta vägen genom huden istället. Jag tolkar det som att knytet
vill ut till världen snart.
Jag hoppas verkligen att allt inte tänkte stanna av igen. För första
gången nånsin längtar jag efter att smärtan kommer igång ännu mer.
Fast det är klart en timme sömn vore också skönt.

Föda barn kan vi ju göra imon ;)

Nu orkar jag inte skriva mer är så knöligt att skriva på telefonen.

//Martina