Smärta..

Efter morgonens hormonutbrott eller mest "nu är jag trött på det här"-känsla är kvar. Delvis kring det jag skrev ang andras tankar o sätt att bete sig. Men mest är jag så vansinnigt frustrerad över att inte klara av något. Kom iväg till jobbet imorse, men det var knappt. Sittandes hade jag inte ont under arbetstid. Det gick över.. Nu har jag ont i vilken position jag än är. Johan har varit ute i huset och så, men jag stannade hemma i lägenheten. För det var ingen idé. Bara jobbigt att åka ut o må dåligt bland folk. Så har legat i princip hela tiden sen jag kom hem. Uppbullad bland täcken och kuddar för att kunna ligga ner med så lite ont som möjligt. Suck. Jag blir tokig. Är fogarna än så länge. Ytterst få förvärkar.

 

Så än så länge är det (tack gode gud) inte dags för förlossning. Men ska smärtan öka och fortsätta så här, så får det hemskt gärna bara vara några få dagar kvar. Det driver mig till vansinne att ha så ont. Och särskilt nu när jag vet hur mycket som behöver göras. Som jag skulle vilja hjälpa till med, så johan slapp göra allt. Men det går inte. Så det är skönt att inflyttandet är imorgon, för då kan vi andas ut lite sen.

 

Nu är det väl dags att försöka sova, så vi orkar med imorgon.

 

//Martina