Nu får det snart vara nog!

Så mycket för att jag satt och skrev att jag inte spytt på hela veckan.. Jag börjar bli rejält lack på det här. Har varit trött ända sen jag kom hem, somnade inte riktigt innan. Men har vilat iallafall. Var hungrig och hade i princip ingenting att äta. Vi hann ju aldrig handla igår eftersom vi skulle till Simon, och jag har inte haft nån egen ork att ta bussen till affären idag.

Johan har jobbat sen i morse, och förhoppningsvis är han väl hemma snart. Men då lär jag sova.

Hela min kropp är helt slut och ledsen. Orkar inte med att må så dåligt. Inte när jag måste göra allting själv för att det ska bli bättre. My erbjöd mig mat hemma hos henne, och även om det lät gott, så hade jag ingen ork att ta mig dit. Hittade en fiskgratäng i frysen och tinade den. Men kunde knappt äta halva. Det var inte alls vad jag ville ha insåg jag. Istället blev det typ ingenting. Så det är väl mitt eget fel att jag tillslut blev så dålig.

Ursäkta informationen, men att känna mig som en magsjuk med en hink i knäet är mer än vad jag orkar med på en lördagskväll. Så nu går jag och lägger mig. Har melodifestivalen på, men bryr mig inte så mycket. Jag orkar verkligen inte engagera mig i något så oväsentligt.

Istället suger jag på en Vicks Honey (hittar inte mina vanliga honungskarameller). Men den verkar funka rätt bra den med. Är nog huvudsaken att det är något lagom sött som lättar upp halsen efter kvällens elände.

Imorgon är förhoppningsvis en bättre dag. Och förhoppningsvis klarar jag av att plugga något då, för idag klarade jag ingenting. Så hur det ska gå med de här kurserna begriper jag inte ens lite.Men men, på nåt vis måste det gå. Borde ringa skolan och förklara. Men är trött på att behöva komma med undanflykter.

Jag har haft ett lite väl hårt år, helt fel uppladdning för att plugga egentligen. Jag önskar så bittert att jag inte hade pluggat. Men känns väl bättre när jag är klar antar jag. Men det känns som att skolan knappt tror mig om jag berättar mer nu. Känns som att jag överdriver i deras ögon. Vilket troligtvis är tvärtom. Jag är ju som jag är och alltid har vart, jag tycker inte om att folk tycker synd om mig.

Fast just nu, hade jag gärna haft Johan hemma och fått lite omtanke. Om 34 dagar bor vi ihop på riktigt, då blir det nog lättare med allt.

Godnatt.

//Martina