Vikt

Det där med hur mycket man går upp i vikt är verkligen olika. Var hos barnmorskan igår, och min vikt ökar inte så där jättemycket om man jämför med många andra.

 

Vikt innan grav: kring 64

Vikt vecka 12: 63

Vikt vecka 23: 67

Vikt vecka 25: 66

Vikt vecka 29: 68,5

 

Så är det med det. Knytet växer ständigt oavsett, och gör mer och mer väsen av sig. Nytt är att Johan kan höra hjärtslagen när han lägger huvudet mot magen. Lite tufft, jag får nöja mig med att höra dem hos barnmorskan.

 

Vi var som sagt där igår och då låg hjärtslagen på ca 156. Alla mina blodvärden såg bra ut och blodtrycket med. Tur det. Hanna pratade även om amning och jag fick en broschyr angående detta.  Så nu får jag väl börja läsa in mig lite.

 

 

Barnkläder börjar öka mer och mer, frågar man Johan har vi massor. Men det är inte riktigt sant, vi har en hel del. Men det är i olika storlekar så i praktiken är det inte så mycket. Fick en bunt strl 50 bodysar av Alice som hon inte kan ha längre, mycket snällt tyckte knytet. Och dessutom har knytet fått en jättefin body med trädgrenar på (passar knytets mamma som handen i handsken, dock inte storleksmässigt) av Alice och hennes föräldrar.

 

Vi fick även med oss kläder hem ifrån svärföräldrarna. Lite kläder som Johan och hans bröder haft när de var små. Inklusive en åkpåse storleken större än den vi har köpt! Så det var ju himla bra. Kläder har även kommit från mina gamla barnkläder (och framförallt Theos). Joseph har även han bidragit med några plagg och en babybjörn.

 

Så vi börjar ha en massa saker nu. Det känns ganska skönt faktiskt. Spjälsängen ligger ju under sängen i sin kartong och väntar på att vaggan ska ha hunnit användas innan den får skruvas ihop.

 

Det där med vaggan är lite intressant faktiskt. Den är en släkttradition i min familj. Jag och alla mina syskon och nästan alla mina kusiner har legat i den. Och jag tror dessutom att min mamma och hennes syskon har legat i den dessutom. Enligt tradition är det barnets mormor som kommer och klär vaggan. Väldigt könsfixerat oftast med blått eller rosa. Och då det kommer vara enda gången som vårt barn får så könsfixerat (om nu inte massa andra kommer med saker som är onödigt mycket rosa eller blå) så får vi väl stå ut. Annars hade jag kunnat önska att vaggan hade gått i gula textilier.

 

Vi har ju vagnen ståendes i hallen, och just nu tjänstgör den mest som postvagn då all post hamnar där när vi hämtat den.

 

Sen har vi en massa småsaker. Men det lär ju hela tiden kommas på saker som behövs..

 

//Martina