har blivit värre o värre.
Just nu ångrar jag bittert att jag lovat att jobba imon mellan halv
nio o halv fem i förskoleklass. Har jag lika ont imon så kommer det ju
inte gå.
Jag har gått o lagt mig för en timme sen. Johan sover men jag har
svårt att få ro o varva ner. Kan inte ligga riktigt bekvämt heller för
den delen.
Stunder som idag undrar jag om jag kommer kunna jobba alls. Men det
ska gå! Det måste det göra. Måste få känna att jag gör nåt vettigt att
vara stolt över. Hemma blir jag mest frustrerad över allt jag borde
kunna göra som jag inte kan.
Mest vill jag få sova en hel natt, vakna utvilad o utan smärta. Det
tror jag att jag kan glömma.
//Martina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar