AAAH!

Jag svär i min ensamhet. Tänker alla dumma tankar jag kan och gråter nästan. Jag orkar seriöst talat inte med mer nu. Jag måste dock bita ihop och gå till jobbet för att planera julspel och lucia. Spela jullåtar och öva med en av solisterna.

 

Ringde försäkringskassan, eftersom handläggaren inte ringt igår som de lovat. Fick hennes direktnummer och ringde upp, och hon svarade. Det har inte hänt särskilt många gånger förut när jag försökt ringa henne. Hon började dra upp saker från augusti, saker hon borde rett ut för länge sen.

 

Hon tyckte det var bra att jag ringde själv, och då tog hon fram mitt ärende och efter att ha kollat av allt hon tyckte var underligt, lovade hon att ta ärendet nu då när jag "var så snäll och ringde". Det handlar ju inte om snällhet, och mest av allt orkar jag inte ringa. Orkar inte prata med dem.

 

Det sliter ut något vansinnigt att ständigt bli utan bekräftelse. Ett avslag är en sak, då hade jag kunnat tackla det och överklaga och ta den processen. Men att ständigt stå utan svar det tär. Jag kollar på försäkringskassans hemsida varenda dag. Ibland flera gånger. Även om jag vet att det inte kommer stå nånting där som jag vill läsa.

 

Hur överlever du, när du jobbar så lite. Frågade en på jobbet. Det gör vi ju knappt. Just nu går vi back hela tiden, bara för att försäkringskassan inte bestämmer sig. Och för att vi lägger pengar i sjön nere i varberg. Nu är iallafall renoveringen klar, så i helgen får vi åka ner och städa. Eller ja, Johan städar väl det mesta och jag håller sällskap. Sen måste mäklare fixas och sen förhoppningsvis dräller det in köpare och allt blir klart. Men med vår tur är det väl inte klart förens i vår nångång. Så det fortsätter att läcka ut pengar till lägenheten.

 

På ett sätt orkar jag inte bry mig, blir apatisk och skiter i vad som händer. Men innerst inne bryr jag mig nåt vansinnigt. Det är väl inte konstigt egentligen att jag är så nedstämd hela tiden.

 

Ska prata med min utbildning idag med, helt fel dag. Jag lär väl bryta ihop eller nåt. Kanske lika bra.

 

//Martina