Första advent

Häromdagen skrev jag ett inlägg om julen. Dock på min ursprungliga blogg, passade bättre där på nå vis. Vi plockade fram en ljusstake och idag har vi tänt det första ljuset. Nedräkningen är startad. Känns lite konstigt att veta att samma nedräkning som är till jul, i princip gäller även för knytet. För varje ljus vi tänder, desto närmre att få hålla vårt lilla knyte i famnen.

 

Igår var ingen bra graviditetsdag. Vid fem vaknade jag (som vanligt) och gick på toa. Men kunde knappt gå på mitt högerben, det gjorde så vansinnigt ont. Låg vaken ett tag och somnade om. Nästa gång gick det bättre fram till toan. Men väl där började det krampa. Så sen var det bara att ligga ner och härda ut. Det krampade och jag grät för att det gjorde så ont. Krampen gick över, men fogarna och benet gjorde ont resten av dagen med. Vi gick på stan en sväng ändå, i lugnt och sakta mak. Varje steg gjorde egentligen ont, men ville inte vara hemma och isoleras.

 

Idag är det än så länge bättre rent värkmässigt. Så förhoppningsvis håller det i sig.

 

Nu ska vi till kyrkan och lyssna till körerna och adventsgudstjänsten. Idag ska vi gå i Ekhagskyrkan, som egentligen ligger närmst. Erik är präst och det var bra länge sen jag hörde honom predika, så det blir nog bra. Förhoppningsvis är Karin och barnen där med så man får träffa dom.

 

//Martina

Sammanställning av värden

Vecka:                 10  *     22    *      24   *    28    *   31   *     34    *     36

Vikt:                    63    *     -       *    66    *   69   *    69    *    71     *    72          

Hb:                      -      *  144      *     -    *    139   *     -    *     -      *      -
 
P-glukos:            5,3    *     -      *     7,0   *   5,9    *   6,2  *      -      *     -

Blodtryck:      120/80  * 110/80   *  100/70 * 100/65 * 105/70 *  95/65  * 105/65

Livmodermått:      -     *     -       *    26     *   28   *   31    *     33     *    35

Fosterljud:         -       *   150    *   150    *  155   *  145   *    145    *  145

Detta är vad som står i journalen. Gällande vikten har den stundtals varit x.5 och då har hon rundat uppåt eller neråt. Gällande fosterljuden har det varierat kraftigt och tillslut blivit nåt slags mellanläge. Vecka 36 tillex var det 137 från början sen ökade det massor och sen lugnade det sig och 145 blev då ett snitt.

//Martina

v. 37

Ok, vi har gått in i vecka 37. I praktiken betyder det att knytet skulle kunna få för sig att anlända. Jag hoppas dock att h*n väntar tills vi flyttat. Så knytet slipper bo här i röran. Räcker att vi får göra det. Samtidigt så längtar vi nog båda två efter att få se det lilla livet vi har skapat. Jag vill se vad det är för kön. Jag har trott sen v. 7 eller nåt att det är en pojke. Men ska man gå på illamåendet som liksom aldrig riktigt lämnat mig är det hög möjlighet till en flicka. Oavsett vad så kommer det bli det bästa vi kan få. Vi har namn oavsett kön. Om nu vårt barn behagar se ut som något av namnen.. vi får se.

 

Jag födde barn inatt kom jag på nu. Eller nej, själva födandet var inte med. Men jag hade vårt barn och det skulle vara nyfött men det var mycket större än ett nyfött. Det var oavsett ett välskapt och fint barn. Men troligtvis inte alls i närheten av hur vårt kommer se ut.

 

Igår var vi på vårt sista besök hos våran barnmorska som har varit så himla bra.. Hon ska sluta här och börja jobba i nässjö istället. Bra för dom, synd för oss. Men hon skulle följa oss via journalen ändå. Och hålla utkik i tidningen. För hon gillade inte att släppa oss nu när det var så nära. Fint det tycker jag.

 

Nästa vecka ska vi få träffa vår nya barnmorska nere i Skillingaryd. Hoppas hon är lika bra som den vi haft nu.Och eftersom vi inte var helt säkra på att kunna se min journal där nere, så fick jag den i handen. Så nu kan jag läsa allting som varit. Och konstaterar att blodtrycket varit lågt eg hela tiden. Ska sammanfatta värdena hur de varit i nästa inlägg.

 

Förövrigt är foglossningarna inga roliga nu. Igår var jag tvungen att bryta efter halva dagen. Hade planering och en lektion kvar. Men icke kunde knappt ta mig framåt. Hade ont redan när jag vaknade. Men gick ändå. Kände att det var så viktigt med lucia o julspelsövningarna att jag tänkte kämpa. Men det blev nog mest värre av det.

 

Blev hemma idag med. Hade dessutom planerat dagens lektioner så jag kunde lämna över det till en vikarie. Imorgon ska jag gå, för då är det jul o luciaövningar igen som gäller. Ska även prata med rektorn om att gå ner lite i tid nästa vecka. Veckan efter tänkte jag gå ner rejält i tid och i princip sluta helt. Sen är det ju flytt o efter det funkar det inte. Kan inte ta mig så långt det kommer inte funka. Behöver väl oavsett iofs komma ner i varv lite innan bebisen kommer.

 

I förrgår mådde jag så där illa igen förövrigt. Halsbränna som inte var att leka med hela dagen och sen på kvällen hostade jag så jag nästan ville gå och tvinga mig själv att spy för att bli av med illamåendet. Behövde dock inte fundera så länge för nästa gång jag hostade hade kroppen själv bestämt sig. Så fick ligga och hulka länge. Spolade och behövde igen. Den gången blev det dock bara nån brunröd sörja. Jag tänkte på blod och ringde sjukvården. Hon bad mig ringa igen om det hände igen och om jag fick jätteont i magen. Skulle även vara uppmärksam på om det blev mörkare nästan svart. För då var det risk för magsår. Hujja. Blev dock inget mer så behövde inte ringa.

 

Nu mår jag bra, om jag bortser från värken. Den är inte bra. Men resten av mig mår bra.

 

//Martina

Pengar!

Det var på riktigt, idag när jag loggade in på försäkringskassans hemsida så stod det att det var dags för utbetalning på måndag. Som vi har väntat. Allt kommer i en klumpsumma och det kändes som det var mindre än det borde vara. Men samtidigt så vet jag inte hur man räknar. Och om det är så att man skattar på de där pengarna så var det ju inte riktigt lika lite. Men men, nästan 12000 plus känns trots allt ändå som en vinst.

 

Så skönt att de godkände mig, trots att jag är gravid och sjukskriven för foglossning.

 

Jag känner mig mer orörlig för varje dag som går, och med tanke på att vi ju är i vecka 36 nu så är väl inte det så där jättekonstigt.

 

Vårt barn blir dagligen matat med julmusik förövrigt. Mycket lucia och jul nu i skolan och det är ju inte bara eleverna som behöver öva. Jag behöver också öva för att kunna lära dem. Lyssnar på julmusik lite hemma med. Och när vi var på ullared i söndags köpte vi en ny julstjärna så den har Johan hängt upp. Mysigt, men konstig att det är så lång tid kvar. Julen är ju så påtaglig i mitt huvud just nu.

 

Idag sorterade jag barnsakerna och har börjat tvätta upp det så vi kan packa ner dem. Har köpt en plastlåda att packa barnsaker i, så att det finns lättillgängligt sen när vi behöver det. Man vet ju inte riktigt när knytet behagar dyka upp. Det återstår att se. Vi får vänta med spänning...

 

//Martina

Äntligen?

Jag har förhoppningsvis pratat med min handläggare för sista gången nu. När hon ringde idag, så verkar allting vara klart. Men min sjukskrivning går ut imorgon så hon skulle vänta tills dess och få med allting. Men jag vågar inte hoppas förens jag har pengarna på kontot. Så håller tummarna och hoppas nåt vansinnigt.

 

Förövrigt börjar det bli galet jobbigt att ta sig upp ur sängen numera. Bara att inse att det blir värre o värre och ska hålla på några veckor till. Men det kommer ju nåt fint av det i slutändan. Det är ju skönt att det växer som så. Hade ju varit fruktansvärt annars.

 

Men nu ska jag försöka sova, det brukar gå så där. Men bättre några timmar än inga.

 

Godnatt

 

//Martina

Mage i vägen

Ju mer tiden gått desto mer ivägen har magen hamnat. Att ta på skorna
är ett projekt dagligen. Jag måste leta rätt på ett par kängor med
dragkedja. Har ett par stövlar o ett par knytkängor så knöligt både
och.

Ikväll skulle jag fila fötterna o klippa naglarna. Det är sannerligen
inget enkelt projekt. Nu är det gjort men det tog kraft.

Imon bitti ska vi till varberg o träffa mäklaren. Jag åker med om jag
orkar. Ska åka innan sex på morgonen så är inte helt hundra. Brukar
visserligen alltid vakna vid fem för kisspaus o sen är jag vaken en
stund. Men det tar kraft att åka långt med.

Nu ska jag försöka sova. Godnatt.

//Martina

v. 35

Ok, fem veckor kvar. Galet!

 

Igår var ingen bra graviddag. Vaknade först och kände mig så glad åt att inte må illa. Tänkte att det var sannerligen tur att jag hade ätit en macka så sent kvällen innan. Men att inte må illa är tydligen ingen garanti på att man inte spyr. Strax innan jag skulle gå borstade jag tänderna, hostade och spydde.

 

Det har hänt förut, men då har det bara varit en liten variant och sen varit över. Men icke denna gång. Bara fortsatte o hade sig. Och jag undrade om jag åkt på magsjuka. Men med tanke på att ´jag omöjligt kunde veta gick jag till jobbet och hoppades på det bästa. Och med tanke på att jag inte spydde mer så var det ju graviditetsrelaterat iallafall.

 

Kände mig helt yr och konstig hela dagen dock. Trodde nästan att jag skulle svimma ett tag. En elev gick och hämtade ett glas vatten till mig i matsalen. Sicka fina elever man har helt klart!

 

Totalt opeppad att vara kvar på jobbet när jag inte mådde bra kämpade jag på ändå och sedan hem en kort stund innan det var dags för att ta sig till barnmorskan. Med tanke på den snö, slask och is som kommit till oss tog jag omvägen till mvc och åkte buss. Hellre det än att halka och bli liggande nånstans. Och med tanke på gårdagens fogkänningar o yrsel så var det otänkbart oavsett.

 

Men väl där, visade det sig att jag hade lägre blodtryck än vanligt. Så hon sa till mig att ta det lugnt igår och varva ner lite. Och det var ingen fara, mycket bättre med lågt än med högt.

 

Livmodern hade växt och var nu ca 33.5 cm. Min vikt var kring 70.5 nåt sånt.

 

Och knytet hade börjat fixera huvudet. Så det är ju bra.

 

Mindre bra är att hon ska sluta i början på december, så vi har bara en gång kvar med henne. Och hon har varit så himla bra. Men men, så är det. Och nu när vi ändå ska flytta så byter jag mvc till Skillingaryd istället. Och har ringt idag och fått en tid.

 

Idag har jag inte känt mig lika yr, så idag är nog blodtrycket bättre.

 

Idag är det exakt en månad till vi ska flytta. Det betyder att det är en månad och tio dagar innan bebis är beräknad. Det är inte särskilt länge alls faktiskt.

 

Men det känns bra. Jag är inte så rädd inför förlossningen. Tycker mest att det ska bli skönt att få ha vår lilla sparkande krabat i famnen. Och det ska bli så spännande att få se vad för nåt det blir och hur det lilla livet kommer se ut! Men h*n får banne med stanna inne tills vi flyttat åtminstonne!

 

//Martina

AAAH!

Jag svär i min ensamhet. Tänker alla dumma tankar jag kan och gråter nästan. Jag orkar seriöst talat inte med mer nu. Jag måste dock bita ihop och gå till jobbet för att planera julspel och lucia. Spela jullåtar och öva med en av solisterna.

 

Ringde försäkringskassan, eftersom handläggaren inte ringt igår som de lovat. Fick hennes direktnummer och ringde upp, och hon svarade. Det har inte hänt särskilt många gånger förut när jag försökt ringa henne. Hon började dra upp saker från augusti, saker hon borde rett ut för länge sen.

 

Hon tyckte det var bra att jag ringde själv, och då tog hon fram mitt ärende och efter att ha kollat av allt hon tyckte var underligt, lovade hon att ta ärendet nu då när jag "var så snäll och ringde". Det handlar ju inte om snällhet, och mest av allt orkar jag inte ringa. Orkar inte prata med dem.

 

Det sliter ut något vansinnigt att ständigt bli utan bekräftelse. Ett avslag är en sak, då hade jag kunnat tackla det och överklaga och ta den processen. Men att ständigt stå utan svar det tär. Jag kollar på försäkringskassans hemsida varenda dag. Ibland flera gånger. Även om jag vet att det inte kommer stå nånting där som jag vill läsa.

 

Hur överlever du, när du jobbar så lite. Frågade en på jobbet. Det gör vi ju knappt. Just nu går vi back hela tiden, bara för att försäkringskassan inte bestämmer sig. Och för att vi lägger pengar i sjön nere i varberg. Nu är iallafall renoveringen klar, så i helgen får vi åka ner och städa. Eller ja, Johan städar väl det mesta och jag håller sällskap. Sen måste mäklare fixas och sen förhoppningsvis dräller det in köpare och allt blir klart. Men med vår tur är det väl inte klart förens i vår nångång. Så det fortsätter att läcka ut pengar till lägenheten.

 

På ett sätt orkar jag inte bry mig, blir apatisk och skiter i vad som händer. Men innerst inne bryr jag mig nåt vansinnigt. Det är väl inte konstigt egentligen att jag är så nedstämd hela tiden.

 

Ska prata med min utbildning idag med, helt fel dag. Jag lär väl bryta ihop eller nåt. Kanske lika bra.

 

//Martina

Föräldrautbildning

Igår var vi på Ryhov på föräldrautbildning eller förlossningsförberedelse. Det hade med största sannolikhet varit mer lyckat om jag inte varit så trött och haft så ont. Vet inte om jag lärde mig så mycket, men nu har vi varit där och det är säkert bra.

 

De gick igenom rutinerna vid förlossning, det var dock bra att höra om.  Amning (kändes lite väl tidigt att få veta precis hur man ammar, och jag tyckte det var dumt att de inte sa att inte alla kan amma, och att man inte ska må dåligt över det. De pratade om smärtlindring och de pratade om BB hemvård.

 

Det var en stor samling folk som var där, Kring 100 eller fler skulle jag tro.

 

Har kommit in i ännu en trötthetsperiod, tur att det är höstlov. Igår jobbade jag lite längre än vanligt, och idag har jag jobbat lite hemifrån. Skönt när det "bara" är planering att lägga timmarna på, då är det lättare att anpassa arbetet till det.

 

Imorgon eftermiddag ska jag till min utbildning och prata med dom om min utbildning, hur jag ska göra och så.

 

Försäkringskassan är fresten en sort för sig. De har inte ringt idag som de lovade att senast göra. Börjar bli vansinnigt trött på att vänta och kastas fram och tillbaka. Fick papper angående föräldrapenningen med. Så de ska få koll på min inkomst (vilket de redan undersökt för sjukpenningen, men det räknas tydligen inte).

 

Dessa papper behövde dessutom arbetsgivaren skriva under. Suck. Har ju haft flera stycken senaste året så vet inte alls hur jag ska göra på bästa sätt. Blir så galet trött. ORKAR INTE hålla på med försäkringskassan mer. Och orkar inte hålla på och känna att det är så mycket som ska göras.

 

Det är trots allt väldig tur att Johan tar hand om så mycket. Fast han orkar nog inte heller egentligen. Men gör det ändå.

 

//Martina