Tiden bara går och går

Fredag igen, det är inte klokt vad fort dagarna går numera. Särskilt denna veckan eftersom jag var hemma både måndag och tisdag. På jobbet är förberedelserna för lucia och julavslutningen i full gång. Och mitt tålamod testas dagligen. Jag trivs väldigt bra, även om vissa elever tar på krafterna. Men så är det väl med alla jobb. Det finns alltid något som tar på kraften.

 

Ibland känns det som jag lurat dem att jag är bättre än jag är, och ibland blir jag förvånad över hur mycket jag klarar av. Det som är skönt är i varje fall att jag blir bemött som en utav lärarna. Jag har fått bli en i gänget.

 

Här hemma börjar flyttlådelasset att öka. Johan packar på varje dag och jag hjälper till så gott jag kan. Det känns iallafall som att vi kommer hinna utan problem. Det är bra mycket behagligare att flyttpacka när man är två som packar åt samma mål. Och inte som förra gången jag flyttade. Var nog mest det jag mindes när jag känt vad jobbigt det skulle bli att flytta. Men det är en helt annan sak att packa för att flytta till större och till nåt som är bättre än det vi har nu. Nu känns det bara roligt. Även om det hade varit bättre om det inte hade vart så mycket att annat att tänka på samtidigt.

 

Ikväll ska vi iallafall glömma för en stund att försäkringskassan bråkar, foglossningar som gör ont, halsbränna som kommer dagligen i princip numera, lägenheten i Varberg som fortfarande inte blivit klar för att slänga ut till försäljning... Ikväll ska vi strunta i det där och ha en fin kväll med Elisabeth och Andreas. Först ut och äta på Esters och sen "ta en öl" på Bishops arms. Skönt ibland att få göra nånting som får en att tänka på allt som gör oss glada istället för det som är tugnt. Ikväll ska vi bara fokusera på fint sällskap av goda vänner och varandra och njuta av god mat och dryck.

 

//Martina

 

Det gick bra

Det gick bra hos psykologen. Jag pratade mest på, som alltid. Hon var trevlig och lätt att ha och göra med. 1.5 timme ungefär pratade vi. Sen gick jag och tog en fika innan Johan hämtade mig. Fick en ny tid om några veckor med. Skönare än jag trodde faktiskt att vara där och prata.

 

//Martina

Är jag redo?

Igår hade jag så vansinnigt ont i ryggen. Det blev bara värre hela dagen. Och jag klarade ingenting. Jag hatar att inte klara av nånting. Men Johan var en klippa och packade de lådor vi hämtat hos My och Andreas, samt ett par av smålådorna vi hade själva. Satte ihop alla smålådor med, så vi kan packa lite enklare. Dessutom städade han och fixade. Jag åkte och handlade en kort sväng på kvällen och kom hem till ett betydligt finare hem. Det värmer. Men jag känner mig mindre duktig som inte klarar av nånting känns det som. Jag vet att jag inte ska tänka så, så istället satsar jag på att vara tacksam över omsorgen.

 

Jag kunde inte sova pågrundav ryggen, hela ryggen fick smörjas med liniment, vetekudden användes och 2 panodil. Somnade tillslut. Men jag blir så frustrerad över att inte få sova. När jag vaknade trodde jag först att jag inte hade ont alls. Sen rörde jag på mig och insåg att jag hade helt fel. Sov en stund till och när jag vaknade hade jag dessutom huvudvärk, så idag sjukanmälde jag mig. Fixade inte att jobba under de förutsättningarna.

 

Psykologen som jag skulle få remiss till av barnmorskan ringde idag med. Hon hade fått en återbudstid vid två. Så nu sitter jag bara och väntar på att få åka dit. Men det är läskigt. Tillochmed jätteläskigt. Jag har ytterst få gånger varit hos en utomstående och pratat om hur jag mår.

 

Jag vet ju inte riktigt varför jag känner mig så nedstämd stundtals, men som My sa, det är ju det som hon ska hjälpa mig att förstå. Kanske är det lättare än jag tror. Men är jag redo att öppna mig för någon jag inte känner? Är ju van vid att prata om hur jag känner och mår, men det är med folk som känner mig. Får väl se hur det går helt enkelt.

 

//Martina

usch och blä

På jobbet går det bra, nu har jag snart jobbat klart min första vecka. Mycket att tänka på bara och planera. Plötsligt ska jag för första gången i mitt liv sätta ihop ett luciatåg och en julavslutning. Men det känns rätt så kul faktiskt, dock är det bara att inse, julavslutningen får jag inte se resultatet av. Även om en elev så smart sa "kan du inte skicka dit någon som kan filma." Får satsa på det!

 

Det känns lagom att jobba korta dagar, även om jag till viss del saknar att få mina lediga dagar. Men jag slutar ju alltid så tidigt, aldrig senare än tolv typ. Så kommer hem, lägger mig och vilar och hinner inte mycket mer innan Johan kommer hem från jobbet.

 

Just nu är jag dessutom förkyld, så då är orken ännu lägre.

 

Pratade just med försäkringskassan, och hon jag fick tag i var väldigt trevlig och hjälpsam, och förstod inte heller varför det tagit sån tid för dem att handlägga mig. Så hon skickade till ansvarig handläggare att den skulle ringa mig. Så hon lovade att de ringer allra senast på måndag. Suck. Jag hatar att gå och vänta. Så mycket för att man är godtrogen och inte ringer och tjatar sig fördärvar på dem att de borde vara klara snart. Jag trodde faktiskt att de skulle lämna besked när de lovade.

 

 

Var hos barnmorskan igår, livmodern hade växt till 31 cm. Och knytet har lagt sig med huvudet neråt. Gällande vikten så har jag inte ökat nämnvärt. +0.5 kg från förra gången jag var där. Alltså två veckor sedan.

 

Blodtrycket är bra och urinprovet vad hon nu mätte med det, var tydligen också bra. Knytets hjärtljud pendlade mellan 140 och 150, alltså lite lägre nu än det vart tidigare. Förut har hjärtljudet legat på 150 och uppåt.

 

Vi pratade lite om att vi skulle flytta, så jag ska ringa till bvc närmare där vi kommer bo, och meddela att jag tänker börja där sen när barnet har kommit.

 

Johan var med hos barnmorskan och tog upp åt mig, att jag känt mig nedstämd. Har tänkt säga det tidigare när jag varit där med, men det har liksom inte blivit så. Tur att det finns andra som pushar på det lite. Så det blev sagt. Vi pratade lite om det hela, och hon skickar remiss åt mig, så att jag får komma och prata med en opartisk som inte känner varken mig, johan eller nån i min närhet. Det känns skönt trots allt. Är så jobbigt att känna sig nere, och inte riktigt begripa varför. Delvis är det väl säkert ekonomiskt, så knöligt att känna att pengarna inte räcker, tack vare försäkringskassans seghet!

 

//Martina

Godkänd iallafall lite på försäkringskassan!

Gick in idag som vanligt och kikade på försäkringskassans hemsida och mina sidor. Brukar ju inte göra nån nytta normalt. Men idag så stod det "utbetalning 1008 kr 18 oktober". Gick in och läste mer och har nu först blivit godkänd på den veckan i juni som jag jobbade halvtid. Så nu har de några dagar till att lämna besked i resten. Men verkligen skönt att ha fått iallafall en vecka godkänd. Alla pengar är välkomna pengar. 

 

Nu känner jag ännu mer att jag sköt mig själv i foten när jag lät bli att krångla med att vara sjukskriven när jag ändå skulle vara ledig. För hade jag haft en fortlöpande sjukskrivning hade jag varit godkänd på allt nu. För mitt problem är att jag har två ärenden som räknas helt olika. Säkerligen av två olika handläggare dessutom. För att riktigt göra det jobbigt för den som är sjuk.

 

Men jag tänker positivt, när jag blev sjukskriven igen var det för samma sak som jag nu blivit godkänd på. Möjligen att de tjurar till när jag sen bytte sjukskrivningsinriktning och blev sjukskriven för foglossning. Vi får se. Men isåfall ska det iallafall vara en månad som jag får ersättning. Jag hoppas och håller tummarna. Senast den 20 oktober ska allting vara klart.

 

//Martina

Jag vill få sova!

Idag har mina fogar varit allt annat än bra. Knappt kunnat gå. Och det
har blivit värre o värre.

Just nu ångrar jag bittert att jag lovat att jobba imon mellan halv
nio o halv fem i förskoleklass. Har jag lika ont imon så kommer det ju
inte gå.

Jag har gått o lagt mig för en timme sen. Johan sover men jag har
svårt att få ro o varva ner. Kan inte ligga riktigt bekvämt heller för
den delen.

Stunder som idag undrar jag om jag kommer kunna jobba alls. Men det
ska gå! Det måste det göra. Måste få känna att jag gör nåt vettigt att
vara stolt över. Hemma blir jag mest frustrerad över allt jag borde
kunna göra som jag inte kan.

Mest vill jag få sova en hel natt, vakna utvilad o utan smärta. Det
tror jag att jag kan glömma.

//Martina

Flytt!!

Vi ska flytta! Hips om haps så ska vi flytta härifrån. I fredags tänkte vi knappt tanken. I lördags hittade Johan en annons på blocket angående ett hus på uthyrning i Skillingaryd. Ringde på kvällen och fick tid att titta på det på söndagen. Vi var där mellan halv två och halv tre på söndagen. Vi fem kom pappa och Christina och åt god middag med oss, så det var inte förns efter det som vi kunde bestämma oss på riktigt. Vilket vi väl egentligen gjorde redan när vi åkte därifrån.

 

Vi vägde fördelar mot nackdelar och insåg att den enda nackdelen var att hamna lite längre från Jönköping. Vilket i praktiken är 4 mil motorväg och det är ju egentligen ingen fara. Tåget går dessutom därifrån så det är bra.

 

När vi hörde av oss och sa att vi var intresserade så blev de så glada. Jag har aldrig varit med om maken. Väldigt skönt att de så gärna ville att just vi skulle flytta in. Vi får bo så länge vi vill och vi får måla om inne om vi inte trivs. Får även göra i ordning trädgården om vi vill och göra land osv. Så det är bra! På onsdag skriver vi kontrakt.

 

De hade haft en snittdriftkostnad på 2000 i månaden på 5 personer (2 vuxna och 3 tonåringar), så om vi räknar med 2000 i månaden borde det gå bra. Hyran är 3500 kr. 

 

Just nu betalar vi 4400 för huset vi bor i, samt kring 3000 för Johans lägenhet i varberg med hyra o lån. Så det blir bra :)

 

Vi flyttar den 11 december, så hinner flytta in innan knytet anlänt. Förhoppningsvis.

 

Men det känns jättebra. Nu har vi två månader på oss att packa ner vårt hem vi har här. Ska dessutom tömma det sista i Varberg och flyttstäda och sälja.. Samtidigt ska vi jobba, leva tillsammans och klara av allt vad graviditeten innebär. Men det går, allt går om man bara vill! :)

 

Vi flyttar dessutom in i mitten av december, men lämnar ifrån oss vår lägenhet 1 januari. Så har ju lite tid på oss sen att städa iordning allt här i huset.

 

Idag är jag väldigt väldigt trött. Var vaken när Johan gick och en stund till, sen somnade jag om och sov rätt länge. Och nu är jag skittrött igen. Imorgon ska jag jobba hela dagen så får passa på att vila idag.

 

//Martina

Yrselattack o nytt jobb

Igår började jag skriva, men sen slutade jag visst aldrig..  Igår gick jag upp tidigt och åt frukost, körde Johan till jobbet och sen åkte jag till bilbesiktningens drive-in. Jag förväntade mig att få vänta länge på min tur. Men icke, jag hamnade först i kön och efter ett tag var bilen klar och godkänd. Tur det, vi har verkligen inte råd att behöva laga bilen.

 

Sen åkte jag hem, hade tänkt åka till maxi, men tyckte trafiken var så intensiv så tänkt att jag skulle hem och vänta ett tag. Tur det! Annars vet jag inte hur det hade gått.

 

Magen var konstig och när jag satt på toa så blev jag plötsligt så yr och illamående. Jag kände igen tyngden i huvudet och visste att det inte var lång stund kvar innan jag skulle svimma om jag inte la mig ner snarast. Jag fick smått panik över att jag var själv. Gjorde mig klar och slet tag i hinken på tvättmaskinen. Tömde den på golvet och tog mig till sängen. Jag var helt övertygad om att jag skulle spy. Men lika säker på att jag verkligen inte ville det. Så jag la mig och försökte sova. Vaknade en timme senare först och konstaterade att jag mådde bättre men var sjukt trött fortfarande. Somnade om igen och vaknade drygt 2 timmar senare. Sov en timme till och eftersom klockan var 12 kändes det som att jag kanske borde gå upp. Framförallt för att jag var vrålhungrig när jag inte hade ätit sen klockan halv sju på morgonen.

 

På eftermiddagen åkte jag till maxi och sen till a6 för att gå en sväng med My. Hittade en jättefin body som det nog kan tänkas bli åka-hem-från-bb-kläder utav. Hittade en smart åkpåse med, som det var hål för bältet till bilbarnstolen i. Nästa månad eller nåt kanske vi kan köpa. Denna månaden är som den är. Jag önskar verkligen att försäkringskassan kan bestämma sig snart, så att jag kan få mina pengar.

 

Idag appropå pengar var en bättre dag. Jag blev uppringd på förmiddagen av rektorn för Prolympia som ligger nästan granne med oss. (Jag hade efter tips av den musiklärare som tog över tjänsten på skolan jag jobbade innan, mailat rektorn och sagt att jag fanns som vikarie.). Och erbjöd mig 35% musiklärartjänst.  Så jag var där vid tolv och blev visad skolan och fick lite material och ett schema. Har fått enbart förmiddagstider. Så jag kommer jobba varje dag, men bara några få timmar. Vilket känns väldigt skönt för då orkar jag ju jobba mycket längre tid. Och rektorn var så förstående och sa att jag kunde åka hiss mellan musiksalen och arbetsrummet så att jag inte behövde gå i trapporna.

 

Nu har jag fått vikariatet från den 18 oktober till 22 december.. eller ja, så länge som jag orkar och kan. Med tanke på att skolan inte är kommunal är lönen dessutom bättre än jag haft innan. Så jag förlorar inte så mkt på att jobba mindre timmar. Vilket bara det känns väldigt skönt!

 

Nu ska vi äta lasagne, det är Dafgårds som har lagat. För ibland orkar man inte. Sen ikväll ska vi på bio. För jag fick biocheckar från skolan jag slutade på. 

 

//Martina

Vikt

Det där med hur mycket man går upp i vikt är verkligen olika. Var hos barnmorskan igår, och min vikt ökar inte så där jättemycket om man jämför med många andra.

 

Vikt innan grav: kring 64

Vikt vecka 12: 63

Vikt vecka 23: 67

Vikt vecka 25: 66

Vikt vecka 29: 68,5

 

Så är det med det. Knytet växer ständigt oavsett, och gör mer och mer väsen av sig. Nytt är att Johan kan höra hjärtslagen när han lägger huvudet mot magen. Lite tufft, jag får nöja mig med att höra dem hos barnmorskan.

 

Vi var som sagt där igår och då låg hjärtslagen på ca 156. Alla mina blodvärden såg bra ut och blodtrycket med. Tur det. Hanna pratade även om amning och jag fick en broschyr angående detta.  Så nu får jag väl börja läsa in mig lite.

 

 

Barnkläder börjar öka mer och mer, frågar man Johan har vi massor. Men det är inte riktigt sant, vi har en hel del. Men det är i olika storlekar så i praktiken är det inte så mycket. Fick en bunt strl 50 bodysar av Alice som hon inte kan ha längre, mycket snällt tyckte knytet. Och dessutom har knytet fått en jättefin body med trädgrenar på (passar knytets mamma som handen i handsken, dock inte storleksmässigt) av Alice och hennes föräldrar.

 

Vi fick även med oss kläder hem ifrån svärföräldrarna. Lite kläder som Johan och hans bröder haft när de var små. Inklusive en åkpåse storleken större än den vi har köpt! Så det var ju himla bra. Kläder har även kommit från mina gamla barnkläder (och framförallt Theos). Joseph har även han bidragit med några plagg och en babybjörn.

 

Så vi börjar ha en massa saker nu. Det känns ganska skönt faktiskt. Spjälsängen ligger ju under sängen i sin kartong och väntar på att vaggan ska ha hunnit användas innan den får skruvas ihop.

 

Det där med vaggan är lite intressant faktiskt. Den är en släkttradition i min familj. Jag och alla mina syskon och nästan alla mina kusiner har legat i den. Och jag tror dessutom att min mamma och hennes syskon har legat i den dessutom. Enligt tradition är det barnets mormor som kommer och klär vaggan. Väldigt könsfixerat oftast med blått eller rosa. Och då det kommer vara enda gången som vårt barn får så könsfixerat (om nu inte massa andra kommer med saker som är onödigt mycket rosa eller blå) så får vi väl stå ut. Annars hade jag kunnat önska att vaggan hade gått i gula textilier.

 

Vi har ju vagnen ståendes i hallen, och just nu tjänstgör den mest som postvagn då all post hamnar där när vi hämtat den.

 

Sen har vi en massa småsaker. Men det lär ju hela tiden kommas på saker som behövs..

 

//Martina

Öland

Ligger och vilar. Nästan alla är i väg. Var en lång dag för mig o
knytet igår så idag fick vi ta igen oss lite.

Först jobbade jag 7 till strax innan 15. Och på min rast åkte jag hem
o lämna bilen för johan skulle kunna åka o hämta ut mitt
foglossningsbälte innan det stängde. Fick ju låna ett av maria men
tycker inte det vart så bra som när jag testade på sjukgymn. Så nu
köpte jag ett eget iaf. Och det tar verkligen skillnad!

När vi kom hem efter jag slutat åt vi mat o jag kunde sträcka ut mig
lite. Sen bar det av mot kalmar. En timme sov jag i bilen. Framme hos
johans föräldrar åt vi. Sen åkte vi till öland o konstnatten o var
inte tillbaka förns midnatt.

Det var mysigt att gå o kika. O gott om fina tavlor o annan konst.
Särskilt en tavla som var så vacker att vi köpte den. En konstnär som
hette olof tränk o var snäll o lät oss betala i tre omgångar. Tur det!
;)

Somnade inte förns efter två. Och vaknade som alltid efter sex timmar ung.

Så är väl inte konstigt att jag är trött eg. Men lite trist att vara
trött när vi är iväg.

Bäst att vila lite till innan alla kommer tillbaka från skogen.

//Martina