Intensiv helg

Helgen blev bra, men intensiv. Sovit på tok för lite, vilat minimalt och utsatt kroppen för alldeles för mycket ansträngning. Det är så svårt hela grejen med att man inte klarar av lika mycket som man är van vid. Samtidigt så har jag ju accepterat det till viss del. Och jag tror att de i min närhet har ännu lättare för att förstå och acceptera att jag inte kan göra allt längre.

Johan är mycket bättre på det än jag. Jag vill ju kunna hjälpa till och kunna göra allting som jag borde hjälpa till med. Tur att jag har en sambo som inte tycker att det är så himla underligt att jag inte kan.

Tack vare alla helgens påfrestningar hade jag tokont när jag vaknade i måndags. Så det blev inget jobb för mig och inte heller igår. Idag hade jag nog kunnat däremot. Men det går ju inte riktigt att styra över bara så där.

Jag har börjat sova och vila med en kudde mellan knäna, känner mig som en tant men det är mycket skönare för kroppen. Gör inte lika ont när jag ligger ner då. Men ändå omständigt, varje gång jag ska vända mig om på natten vaknar jag och måste hjälpa till. Det är slut på att det sker i sömnen och går av sig självt. Tyvärr.

Vårt knyte är förövrigt ett väldigt aktivt sådant. Minst 10 minuter i timmen är h*n igång och sparkar och vänder sig. Och det är punktligt vilken tid det är. Nånstans mellan halv och kvart i brukar det börja. Det är jättemysigt att det sparkar, men jobbigt med, för det går inte att somna när det rör sig. Så det är väl bara att inse att det blir ett aktivt barn om det ska fortsätta så här.

Det rör sig nåt vansinnigt med, ligger man och tittar på magen så ser det nästan otäckt ut. Man bara ser hur magen rör på sig och då om något känns det ju som att det är en alien i magen. Ska försöka filma nån dag. Knytet verkar känna på sig att jag vill filma, för så fort jag får fram mobilen slutar det röra sig i magen..

Idag gick vi in i vecka 26. Konstigt vad fort tiden går. Det betyder att det bara är max 16 veckor kvar.. Galet!!!

//Martina