Musiken snart över

Idag är näst sista dagen som musiklärare. Sen återgår jag till att bara vika runt. Det är med blandade känslor helt klart jag åker dit idag. Just nu mår jag egentligen inte bra, och skulle verkligen verkligen velat vara hemma. Mår så illa på grund av för lite sömn. Och kroppen är inte helt hundra heller.

 

Det jobbiga när jag mår illa av för lite sömn (kanske annat med iofs) är att det bara är sömn som kan åtgärda det. Går inte att äta sig bra igen. Så det blir en illamåendedag idag och en trött sådan. Två timmar planering står först på schemat.

 

Och det är väl dags att dra fram nån slags positiv energikick.

 

//Martina

Så när får man sätta upp julstjärnan?

Fick hem jotexkatalogen häromdagen, varför vet jag inte. Jag brukar få den, och tycker det är rätt mysigt att kika i den även om jag nog aldrig beställt nåt därifrån. Det är en del av min medelålderssida.. Oavsett vad, så var det massa massa julsaker. Och jag som är lite lätt förtjust i tomtar och julpynt blev väldigt glad. Men mest av allt så älskar jag verkligen känslan av att få sätta upp julstjärnan i fönstret. Hela det fantastiskt mysiga skenet gör mig så glad. Frågan är bara när det är ok att sätta upp den.

 

Just nu lever knytet rövare i magen. Hela magen bubblar och känns väldigt mycket alien. Framförallt så ser den väldigt mycket alien ut när den rör på sig. Men men, det är ju bra att h*n lever i varje fall. Och att den tränar sina muskler. Och ännu bättre är att knytet ännu inte fattat att det kommer göra onödigt ont när revbenen träffas av sparkar.

 

Magen drar en massa, och än så länge inga strimmor på magen. Förhoppningsvis klarar jag mig utan sådana. Men den växer och drar och det är inte jätteskönt, men lite häftigt. Känner mig större varje dag. Särskilt när man tittar på hur liten jag var om magen för några veckor sedan.

 

Enligt sjukvårdsrådgivningen är knytet nu ca 39 cm långt och väger över ett kilo. H*n har några veckor till på sig att bli större.

 

Namn har vi börjat prata om lite mer aktivt. Och tjejnamn är vi nog faktiskt överens om. Synd bara att vi tror det är en pojk så vi är ju fortfarande oavsett inte klara.

 

Denna helgen är en helg vi inte ska åka iväg. Men vi ska inte heller vila. Måste städa i ordning innan vi får ångest både jag o Johan. Och sen på kvällen kommer Gunnar m familj och äter middag. Så bara det är ju en anledning att faktiskt få lite ordning i torpet.

 

Men sovmorgon tänker jag minsann unna oss imorgon, åtminstone längre än klockan kvart över sex som vi steg upp idag.

 

//Martina

Ännu en måndag.

Jag tänker så ofta att jag ska skriva, särskilt när jag vet att det är folk som läser och som undrar. Det finns ju dem som läser som jag ändå pratar med dagligen och då tänker jag inte på att det finns dem som läser som jag pratar med ytterst sällan. Men så kommer nåt annat emellan och jag glömmer.

 

Jag dricker fortfarande mängder med mjölk, det är väl en sån där gravid-craving. Med tanke på att jag gått från knappt en halvliter i veckan till som idag 6 glas än så länge plus mjölk till flingorna i morse.. Annars vet jag inte om jag har fått så mycket cravings. Trist på ett sätt, men skönt också.

 

Det som är jobbigast nästan är att jag inte får sova ordentligt på nätterna. För hela dagen är så beroende av sömn. Men iom att jag är sjukskriven till så stor del, så är det just nu måndagar och tisdagar jag på ren jävlaranamma tar mig till jobbet.

 

Idag var jag så fruktansvärt trött. Vi har haft en jättefin helg i Göteborg. Ätit kräftor och hälsat på både Anna och Maria, Stefan och Juni. Hos Claes när vi åt kräftorna var även pappa o syskonen där, samt Anna-Lena och Calle. Det är ju alltid kul att ses, men man sover ju mycket mindre. Särskilt när man sover i samma rum som Juni som drömde mardrömmar och grät ett par gånger under natten. Men det gick bra, hon somnade ju om igen. Vi fick testa på det där med morgonpass med och det är klart att ett pass alltid är lugnt. Värre sen när det är alla. Men samtidigt så är det ju ens egen unge och då måste det bara gå.

 

Juni gillade min änglapingla med. Hon såg lite sur ut när vi skulle åka och jag inte lämnade den fast hon tog tag i den o skulle dra den över huvudet.

 

Nästa helg får vara en lugn helg. Mer än varannan helg orkar jag inte hålla på och fara iväg. Det tar så mycket energi. Även om det ger energi på sitt sätt med. Men kroppen tar ju stryk, även om man inte alltid tänker på det.

 

//Martina

Tisdag

Tiden går så fort. Igår frågade någon vilken vecka jag är i. Och det stod totalt still i huvudet på mig. 25 sa jag först och sen insåg jag att det var 26 fast imorgon blir det 27.  Ja tiden bara rinner iväg nu känns det som. Och jag har massor av borden att göra. Så är väl snart dags att ta tag i dem. Skolarbetet som ligger back tillexempel. Jag är totalt omotiverad, men på nåt vänster ska det väl gå det med.

 

Andningen har börjat bli tyngre, vet inte om jag börjar bli sjuk eller nåt med eller om det bara är knytet som trycker på.

 

Dags att jobba för andra dagen denna veckan. Så skönt att inte behöva ligga hemma de dagar då jag vet att jag hade kunnat jobba. Bäst att sätta sig i bilen och åka så jag hinner i tid.

 

//Martina

Fortsatt sjukskrivning

Var hos läkaren på MVC idag eftersom min sjukskrivning går ut imorgon. Han förlängde min sjukskrivning med 6 veckor på 50%. Fast han sjukskrev mig enbart för foglossning, så jag hoppas att det inte ska bli problem nu bara för att det bytt diagnos. Förut var jag sjukskriven för Myalgi. Foglossning är ju enbart gravidrelaterat, och troligen svårare att få igenom. Vi får väl se helt enkelt.

 

Men om jag känner att jag inte kommer klara av att jobba 50%, så får jag boka en tid och utöka den.

 

Imorgon ska jag jobba på träningsskolan igen. Så ska bli intressant att se hur det går. Men skönt att jobba något denna veckan!

 

//Martina

Så, vad tror du?!

Som sagt så närmar sig det förlossning med stormsteg. Dags att ge sina gissningar på när knytet tänker behaga visa sig och även vad för nåt knytet kan tänkas vara.

För att ha något att gå på, så är vi beräknade den 21 december.

 

Så skriv när du tror knytet kommer och vilket kön det har i kommentarsfältet, så får vi se vem som har rätt. Eller kommer närmast.

 

Jag väntar lite med att säga vad jag tror..

 

 

//Martina

Intensiv helg

Helgen blev bra, men intensiv. Sovit på tok för lite, vilat minimalt och utsatt kroppen för alldeles för mycket ansträngning. Det är så svårt hela grejen med att man inte klarar av lika mycket som man är van vid. Samtidigt så har jag ju accepterat det till viss del. Och jag tror att de i min närhet har ännu lättare för att förstå och acceptera att jag inte kan göra allt längre.

Johan är mycket bättre på det än jag. Jag vill ju kunna hjälpa till och kunna göra allting som jag borde hjälpa till med. Tur att jag har en sambo som inte tycker att det är så himla underligt att jag inte kan.

Tack vare alla helgens påfrestningar hade jag tokont när jag vaknade i måndags. Så det blev inget jobb för mig och inte heller igår. Idag hade jag nog kunnat däremot. Men det går ju inte riktigt att styra över bara så där.

Jag har börjat sova och vila med en kudde mellan knäna, känner mig som en tant men det är mycket skönare för kroppen. Gör inte lika ont när jag ligger ner då. Men ändå omständigt, varje gång jag ska vända mig om på natten vaknar jag och måste hjälpa till. Det är slut på att det sker i sömnen och går av sig självt. Tyvärr.

Vårt knyte är förövrigt ett väldigt aktivt sådant. Minst 10 minuter i timmen är h*n igång och sparkar och vänder sig. Och det är punktligt vilken tid det är. Nånstans mellan halv och kvart i brukar det börja. Det är jättemysigt att det sparkar, men jobbigt med, för det går inte att somna när det rör sig. Så det är väl bara att inse att det blir ett aktivt barn om det ska fortsätta så här.

Det rör sig nåt vansinnigt med, ligger man och tittar på magen så ser det nästan otäckt ut. Man bara ser hur magen rör på sig och då om något känns det ju som att det är en alien i magen. Ska försöka filma nån dag. Knytet verkar känna på sig att jag vill filma, för så fort jag får fram mobilen slutar det röra sig i magen..

Idag gick vi in i vecka 26. Konstigt vad fort tiden går. Det betyder att det bara är max 16 veckor kvar.. Galet!!!

//Martina

Hos barnmorskan

Efter att jag hade skrivit förra inlägget åt jag frukost. Och för andra gången den här veckan fick jag inte behålla den. Lite lack över det, för tänkte att allt sånt var det slut med. Men tror jag hostat fram den.

 

Var hos barnmorskan, och det gick bra. Hade tappat ett kilo sen förra veckan så dagens vikt blev 66. Men är väl att jag har spytt två gånger sen förra vikten togs. Så var inte så konstigt tyckte hon. Barnet klarar ju sig oavsett, för den tar all näring jag stoppar i mig. Är ju jag som förlorar på att inte få i mig tillräckligt. Och det är ju å andra sidan inte bra det heller.

 

Pratade lite om foglossningen och hon tyckte det var bra att jag tänkte på vad jag gör. Och hon sa även åt mig att jag inte fick dammsuga, vilket jag inte ens tänkt på att det är ett jobbigt moment. Men man står ju böjd hela tiden och det är ju långt ifrån den belastningen som man behöver när man har foglossning.

 

Jag har städat i ordning så mycket jag har klarat nu iallafall. Så behöver åtminstone inte skämmas nu när det kommer folk. Men det är skönt att inte alla 35 gästerna ska vistas i vårt lilla hus. Det hade blivit toktrångt..

 

//Martina

September

Förra helgen var vi i Ullared och passade på att köpa lite som kan behövas sen. Spjälskydd, påslakan till spjälsängen, underlakan till både spjälsängen o vagnen, pyjamas, body, strumpor, babymössa, insats till badbalja (fast baljan köper vi på ikea när det är ännu närmre och tyghaklappar. Så nu har vi lite mer i varje fall. Jag har en låda med kläder hos mamma, där det är babykläder med, så får väl ta hem den snart och kika över vad vi egentligen har till knytet.

 

Denna helgen är det mycket som står på schemat. Idag måste jag städa här hemma, för ikväll kommer först Anna och senare även Marco. Daniel och Josef kommer vara här en stund med för den delen. Vi ska göra potatissallad o kladdkaka för typ 35 personer. För imorgon är det dags för Johans 30-års fest. Så Johan o några till åker tidigare ut och fixar. Jag har ännu inte löst hur jag ska ta mig ut och när. Men i varje fall så blir det senare än Johan. För dels kan jag ändå inte hjälpa till och dels så orkar jag vara kvar längre tid om jag kommer dit senare. Får en andpaus själv också då innan det är dags att bege mig.

 

Sen är det fest på eftermiddagen och kvällen (sen åker jag och några till) och sen fortsätter festen under natten. För några sover kvar.

 

Söndagen inleds i kyrkan, jag ska vara där vid tio och sen börjar gudstjänsten vid elva. Ska sjunga med Adoremus (gospelkören) och även barnkören kommer vara med, så det blir en aktiv gudstjänst för min del. Lika bra att vänja knytet vid orgelspel och sång och musik överlag redan från början.  Sen ska vi äta tillsammans med hela Johans familj, både föräldrarna och bröderna kommer att vara här för festen, så det gäller ju att passa på.

 

Idag ska jag även till barnmorskan. Mitt första besök på egen hand, men det blir bra. Första mätningen av magen idag. Så det blir spännande att se. Känner att jag bara blir större och större hela tiden. Konstig känsla att bara växa. Lite intressant att se min vikt med. Blir inte så mkt större nån annanstans, men brösten sväller fortfarande och magen ökar i storlek. Är ju massa blod o vatten o bebis som väger. Så får väl se hur mycket.

 

Vi är i vecka 25 och knytet beräknas vara ca 33 cm långt nu. Jag begriper inte alls hur det kan få plats där inne. Inte konstigt kanske att jag inte kan få i mig så mycket mat som jag önskar alltid.

 

Försöker begripa hur vi ska klara av att bo här med. Känns på ett sätt fruktansvärt jobbigt, för det kommer bli trångt och jobbigt. Samtidigt så har vi ett fint hem, och vi bor bra till. Hade det varit på sommaren vi skulle föda, hade man kunnat utnyttja det faktum att det är varmt och man kan gå ut. Men nu är det vinter, då kan man inte gå ut med knytet för att komma ifrån så den andre får sova. Banken tyckte vi skulle stå ut ett år, få bort Johans blancolån och se till att få fasta anställningar båda två på hög procent. Men det är ju bara att personligen tänka ett steg till, för vi ska vara föräldralediga o så med.. så det lär väl dröja 2 år innan vi kan få ett lån. Det är väl bara att ge upp tanken på att få bo som vi vill ett tag till.

 

Det som känns mest trist är att vi isåfall måste flytta till lägenhet, och om vi ska flytta nånstans där vi faktiskt vill bo, kommer det vara en hyra på kring 6000 i månaden eller mer. Vilket är lika mycket som vi skulle haft i månadskostnad om vi hade haft ett banklån. Eller tillochmed mer än vi skulle haft.

 

Det är väl bara att acceptera fakta och göra det bästa av situationen. Men det känns trist och jag blir så nedstämd av allt detta.

 

Men nu måste jag nog sätta fart, om det ska bli nåt gjort här idag.

 

//Martina