hemma från jobbet.

Idag är jag hemma från jobbet. Det stör mig ganska rejält. Hade gärna jobbat, särskilt när jag egentligen inte är sjuk. Inte på det sättet att jag smittar i varje fall. Men jag måste ju lyssna på min kropp.

Det är lederna som spökar. Jag har problem med mina leder även normalt, men det har börjat bli bättre. Sen blev jag gravid och då vände det igen. Har blivit värre o värre nu, så igår gjorde jag som barnmorskan föreslagit och bokade en läkartid. Tyvärr fanns det ingen tid förens torsdag nästa vecka. Så tills dess är det bara att hoppas att det inte blir värre.

Igår på jobbet fick jag kramp i ryggslutet och var tvungen att sitta ner en lång stund. Det är inte riktigt hållbart med tanke på mitt yrke. Hade fina kollegor som gjorde så jag kunde sitta ner just då.

Axlarna värker nåt vansinnigt, troligtvis för att brösten är tyngre än de är vana vid. Fingrarna gör ont och är betydligt stelare än vanligt. Så fort jag sitter i en position för länge får jag ont, har jag armen i vinkel för länge (tillex om jag pratar i tfn mer än 10 min) så värker den armen sen. Ryggen brukar jag ju ha ont i, men inte hela tiden som nu.

Förtillfället känns det jobbigt. Är i vecka 13 nu, vilket innebär att det är 27 veckor kvar. Med tanke på att allt än så länge bara blivit värre förstår jag inte riktigt hur jag ska klara av övriga veckor. Jag hoppas verkligen att läkaren har nåt att komma med. Kan ju inte vara hemma hela tiden heller.

Får så dåligt samvete dessutom när jag är hemma. Dels för jobbet (fast i morse när jag ringde sa de direkt "var hemma du, vi löser det". Utan att tveka. Så det kändes skönt. Men här hemma känns det som att hemmet förfaller. Jag har inte styrkan att göra så mycket jag kunde förut. Och jag vill inte att Johan ska göra allting heller. Det känns liksom inte bra det heller.

Jag vill kunna städa och diska och tvätta. Inte vara trött och ha ont hela tiden.

//Martina