50%

Läkarbesöket gick bra. Denna gången hade hon mer tid avlagd för mig, så nu gick hon igenom mig igen. Konstaterade att det är svårt att få igenom sjukskrivning från försäkringskassan om det är nerver som är i kläm och dessutom är jag gravid. Som gjort för att misslyckas. Tyvärr. Läkaren var lika bitter över det som jag. Men det är bara att hoppas. När jag läser på deras hemsida och i broschyrerna så ska det bedömas ifrån hur väl man kan arbeta. Och det är ju helt klart ett problem när det gör ont och man inte får ta något.

Provsvaren förövrigt var tillbaka en del. Och två av tre visade inte på reumatism. Och det tredje hade inte kommit. Hon hade även kollat nåt med sköldkörtelproduktionen och den var lägre än normalt. Men det var vanligt när man var tidigt gravid och skulle höjas efter vecka 17 typ. Så då skulle jag få komma och lämna blod sen igen om en månad för att se så att allt är som det ska.

Nu är jag iallafall sjukskriven en vecka till, dock på 50%. Så förhoppningsvis går det bra, blir ju typ 4 timmar om dagen. 

Passade på att gå en sväng till mamma med och hälsa på och äta pannkakor. Pratade lite med Theo med. Han har ju haft svårt för att förstå det här med att jag ska ha barn. Tror inte jag skrivit det innan, annars blir det upprepning. Theos kommentar var ju "men det går ju inte. Martina är ju min storasyster och det är ju mammor som får barn"..

Så jag frågade honom idag om det fortfarande var konstigt med bebisen och det tyckte han. Men han frågade ändå om den var i magen och jag visade hur liten den är nu och att den kommer växa mer sen. Så att den kan bli som en vanlig bebis. Visade även bilden på www.growingpeople.se hur en bebis ser ut i vecka 14. Även om det snart är dags för 15. Och han tyckte att den såg lite underlig ut, men att det nog blir bättre när den är klar.

Nu ska jag lägga mig lite o hoppas att halsbrännan mildras. Hade nån lukt i kylskåpet så jag fick krama toan igen. Tyvärr, var så länge sen nu. Så kändes som det gärna hade fått vara över nu. Men icke. Fast sen gick det ju bra att få i sig mat och så. Så det var ju tur det iallafall!

//Martina

telefonkontakt

I morse var det bara att inse att jag fick ändra mina planer lite. Vaknade och högerhanden var bortdomnad. Hade troligtvis sovit på den sidan hela natten. Dessutom strålade det värk ut i mina armar ifrån nacken. 

Tittade ut genom fönstret och kunde direkt konstatera att det var blåsigt och kallt ute. Kände ju att det inte var lika varmt som de senaste dagarna i huset, men alltid trist när man får bekräftat. För när det är sånt här väder, så vet jag hur dagen kommer se ut. Och hur min kropp kommer må.

Passade på att ringa sjukgymnasten och arbetsterapeuten som jag blivit ombedd av läkaren i tisdags med. Efter en lång telefonkö fick jag tag på sjukgymnasten, och fick en tid i slutet på juni. Hon sa till mig att jag inte skulle koppla mina besvär med nacke och rygg till graviditeten utan att det var två helt olika saker. Verkade som hon ville ha det till en slump att jag hade så ont nu när jag var gravid.

Pratade med arbetsterapeuten, och hon däremot tyckte inte det var ett dugg konstigt att jag hade ont nu när jag var gravid. Där fick jag ingen tid utan en av deras terapeuter skulle ringa upp mig. Men de skulle prioritera mig iochmed att jag var sjukskriven nu. Så det kändes ju bra. Börjar undra om det inte är mina nerver som är i kläm igen. Känns ju egentligen mer logiskt. Iochmed att jag har en sådan diagnos sen innan. Arbetsterapeuten trodde det med lät det som.

Jag blev beordrad att börja använda mitt handledsskydd igen. Det är nog bra, för då påminns jag ju om ännu mer att låta bli att använda min hand så mycket. 

Om en liten stund ska jag traska ner till vårdcentralen igen, och hoppas på att jag får förlängd sjukskrivning. Känns ju så dumt, jag har ju knappt jobbat det här vikariatet, som jag var så glad över att ha fått. Men hellre sjukskriven än att förstöra mig själv ännu mer.

Ska få på mig lite kläder nu, så att jag slipper gå i pyjamas till läkaren. 

//Martina

Läkarbesök 2 denna vecka

Så idag var jag då på andra läkarbesöket för veckan, denna gång hos mödravårdens läkare. Han sa inte så mycket. Konstaterade att det var bra att vårdcentralen börjat en utredning och bad att få ta del av den när den var klar. Bokade även en telefontid om två veckor för att följa upp hur det gått med allt.

Tyckte att vc-läkaren var den som skulle stå för sjukskrivning av mig, med tanke på att hon påbörjat redan. Så efter en telefonkontakt med vårdcentralen fick jag en tid imorgon, som förhoppningsvis resulterar i en sjukskrivning även nästa vecka. 

Bra ur synpunkten att jag inte känner att jag kommer klara av att jobba. Trist ur synpunkten att det är surt att gå hemma. Men hellre hemma och blir bra än på jobbet och blir sämre.

I övrigt har det börjat bli jobbigt med illamående igen. Jag blir tokig, orkar inte med det. Längtar efter Johan så jag slipper vara själv hemma o inte må bra. Men imorgon är det ju fredag, så då kommer han hem igen. Skönt det.

Och nu är det minsann inte länge kvar tills vi får bo ihop på heltid. Så fruktansvärt skönt. Tiden som är kvar är nu i helgen, då dessutom svärföräldrarna kommer upp och förgyller tillvaron.Ska få träffa mina föräldrar och syskon dessutom. Så de är nog bra trötta när de åker hem sen.

Sen en veckas jobb för Johan. För mig vet jag ju inte ännu. Jag ska fylla år på onsdag, det är det enda som är säkert.

Midsommar kommer spenderas i tält. Får ju passa på innan jag blir för tjock om magen att få tälta. Så det blir mysigt. På lördagskvällen 30-årsfest och sen tillbaka till tältet igen för ännu en natt. Det blir nog bra. Jag hoppas innerligt att jag ska tycka att sill och så vidare smakar så gott som jag tycker annars.

Sista veckan jobb för Johan på det jobbet han har nu. Sen på helgen flyttar vi nog delar av Johans saker hit. Och på måndagen åker vi till Grekland. Då är vi sambos på riktigt. Och vad är väl ett bättre sätt att inleda det på än med semester?! Det blir bra.

Nu känner jag verkligen att det närmar sig. Äntligen!

//Martina

Veckans första läkarbesök

Var hos läkaren i morse, och hon verkade ändå ha iallafall lite koll på leder. Det var ju skönt. Blev sjukskriven veckan ut, och fick lämna massa blodprover. Så nu ska de kolla upp reumatism och allt vad det var. Inte för att någon tror att jag har reumatism, men ändå.

Hon klämde och kände på lederna i händerna. Och hon tryckte på mig över axlar o knackade i ryggen o hade sig. 

Hoppas bara nu att inte försäkringskassan börjar bråka bara för att det är graviditetsrelaterade problem! Jag hade ju problemen även innan, bara inte så extrema. Som det står i mitt sjukskrivningsunderlag, "Ledproblem till och från i flera år. Akut försämrad pga graviditeten". Inte ordagrant men nåt sånt.

Jag gick till jobbet och lämnade in underlaget iallafall, och hälsade på lite. Saknar de små liven, helt klart. Den lilla fröken kom och kröp upp hos mig. Så himla mysigt. Gjorde det ju inte mindre jobbigt att vara sjukskriven direkt.

Får se vad läkaren säger på torsdag. Hon idag, tyckte det var bra att jag skulle till en läkare på mvc med så det blev mer helhetstänkande i problemlösningen. Även om jag fick höra att jag troligtvis ändå inte kan göra nånting åt det. Suck.

//Martina

Vi ska till grekland!

Dagens höjdpunkt är den numera bokade resan till grekland i början på juli. Känns så skönt att veta att vi får komma iväg. Rå om varandra lite, koppla av och få njuta av vår sista semesterresa på länge utan barn. Inte för att man inte kan åka med barn, men blir ju trots allt inte riktigt samma sak.

Mina leder uppskattar också att vi ska åka till värmen. Kan ju baka in att Johan fyller 30 i år med, även om han inte riktigt vill känna av det.

I övrigt är det mesta som vanligt, just i dag har jag haft huvudvärk väldigt länge. Men lederna är typ som innan. Fick en tid till läkaren på vårdcentralen imorgon, så ska dit och hoppas på det bästa. Men misstänker att det inte gör mycket mer nytta än att jag får ett sjukintyg till jobbet.

Har dessutom tiden kvar till mödravården på torsdag. Har nog en del att fråga där med, så lika bra att ta tiden nu när jag har den.

Vet inte vad jag vill med allt, men känns som att jag önskar sjukskrivning ett litet tag, så att jag vet att jag kan andas ut o ta det lugnt. Även om det är det enda jag gjort det sista i princip. Vilket säger rätt mycket om lederna, med tanke på att jag fortfarande har ont.

Värst är när jag tar i något kallt. Då värker mina händer som jag vet inte vad. Idag började knäna värka med helt utan anledning. Satt dessutom ner och tog det lugnt just då.

Mycket skumt allting, men framförallt störande. Återkommer imorgon med mer info.

//Martina

Fantastiskt fina människor

Jag blir så glad åt alla fina människor i min närhet.Så många som bryr sig om mig.

Igår var My här, och trots att hon bara har ett par veckor kvar till att själv föda barn, så åkte hon iväg ner till stan och hämtade mat till mig och henne. Jag kände mig helt dum, men blev ju givetvis jätteglad och tacksam.

Idag har jag med varit hemma blir inte klok på mina leder. Men syster var här och hjälpte mig. Hon har diskat, hjälpt mig att städa och det grundligt dessutom. Som om inte det vore nog hade hon med sig en blomma till mig när hon kom. Blir alldeles rörd bara jag tänker på det. Det är så fint här hemma nu, så jag blir alldeles lycklig.

Sen ikväll var min chef här, från ass-jobbet som jag just nu pausar ifrån. Hon var med alldeles känslosam. Är så konstigt att inte jobba med hennes son nu. Och hon berättade att han grät och tecknade mitt namn. Det är ju jättefint på ett sätt, då vet jag ju att han uppskattar mig. Fast det visste jag väl ändå. Och hon hade med sig present till mig med. 

Så jag är helt full av glädjekänslor idag! 

Skönt det, bara massa underbara människor som bryr sig om mig. Jag har nog aldrig känt mig så uppskattad som nu.

//Martina

hemma från jobbet.

Idag är jag hemma från jobbet. Det stör mig ganska rejält. Hade gärna jobbat, särskilt när jag egentligen inte är sjuk. Inte på det sättet att jag smittar i varje fall. Men jag måste ju lyssna på min kropp.

Det är lederna som spökar. Jag har problem med mina leder även normalt, men det har börjat bli bättre. Sen blev jag gravid och då vände det igen. Har blivit värre o värre nu, så igår gjorde jag som barnmorskan föreslagit och bokade en läkartid. Tyvärr fanns det ingen tid förens torsdag nästa vecka. Så tills dess är det bara att hoppas att det inte blir värre.

Igår på jobbet fick jag kramp i ryggslutet och var tvungen att sitta ner en lång stund. Det är inte riktigt hållbart med tanke på mitt yrke. Hade fina kollegor som gjorde så jag kunde sitta ner just då.

Axlarna värker nåt vansinnigt, troligtvis för att brösten är tyngre än de är vana vid. Fingrarna gör ont och är betydligt stelare än vanligt. Så fort jag sitter i en position för länge får jag ont, har jag armen i vinkel för länge (tillex om jag pratar i tfn mer än 10 min) så värker den armen sen. Ryggen brukar jag ju ha ont i, men inte hela tiden som nu.

Förtillfället känns det jobbigt. Är i vecka 13 nu, vilket innebär att det är 27 veckor kvar. Med tanke på att allt än så länge bara blivit värre förstår jag inte riktigt hur jag ska klara av övriga veckor. Jag hoppas verkligen att läkaren har nåt att komma med. Kan ju inte vara hemma hela tiden heller.

Får så dåligt samvete dessutom när jag är hemma. Dels för jobbet (fast i morse när jag ringde sa de direkt "var hemma du, vi löser det". Utan att tveka. Så det kändes skönt. Men här hemma känns det som att hemmet förfaller. Jag har inte styrkan att göra så mycket jag kunde förut. Och jag vill inte att Johan ska göra allting heller. Det känns liksom inte bra det heller.

Jag vill kunna städa och diska och tvätta. Inte vara trött och ha ont hela tiden.

//Martina

Som om att vara gravid inte vore äventyr nog..

I söndags skulle vi för skojs skull kika på ett hus. Mitt i skogen utanför Huskvarna låg ett litet fritidshus som höll sig väldigt lågt på prisskalan. Så när vi kom fram gick vi ur bilen och av nån anledning stängde jag dörren med tummen emellan. Vet knappt hur det gick till, men ont som tusan gjorde det. Jag skrek rakt ut och tårarna rann. Det var ju inte direkt den starten jag hade tänkt mig på visningen. Mäklaren såg rätt chockad ut med. Hon har nog inte skakat hand med så många som står och gråter när de ska titta på hus.

Och det faktum att jag mådde illa redan innan, gjorde ju inte smärtan lättare direkt. Kändes som jag skulle spy direkt, av ren smärta. Men fick kyla tummen, och vi tittade på huset. Dock var det inget för oss. Trädgården var söt, och jag gillade läget. Men det fanns ingen dusch, och han som byggt om huset var inte särskilt skicklig. Så var det med det.

Vi skulle åkt o handlat, men då illamåendet ökade i styrka så var det bara att åka hem o kyla ordentligt samt få i mig lite mat. Tur det, för när vi nästan var hemma insåg jag att nu kommer det snart. Så jag skyndade ur bilen och hann inte mycket mer än in i huset innan det var dags.

Suck, det är inte så roligt. Och jag var ju allt annat än sugen på att åka och handla. Tur att jag trots allt inte var själv. Johan fick en inköpslista och åkte och handlade. Jag bäddade ner mig själv, en kylklamp och fjärrkontrollerna och försökte vila en stund istället.

Alla onyttigheter som jag vill äta, men kanske inte borde köpte Johan. Tillochmed ett stort paket glass (jag som bara köper små för att inte känna mig så onyttig.. men ett stort var bra mycket bättre..!) fast han nog egentligen tycker att jag inte ska äta så mycket sötsaker. Men det är kärlek det, att köpa ändå. (Än så länge har jag nog inte blivit så mycket gravidmonster att jag hade blivit sur om han låtit bli.. fast lite trist hade det ju vart såklart).

Hela natten till måndag hade jag ont nåt vansinnigt i tummen. Kunde knappt sova och panodil hjälpte inte ett dugg. Så jag bestämde mig för att stanna hemma från jobbet och försöka få tag på en doktor, så att det inte var nåt allvarligt som hänt.

Tur det. Jag var helt slut efter att inte kunnat sova.

Först fick jag telefontid, och sjuksköterskan tyckte det var bäst att jag fick en läkare att kika på det. Så jag fick tid på eftermiddagen. Och hon sa lite käckt att det där kan vi bara bränna hål på nageln och tömma så har du inga problem sen.

Om det var så enkelt! Tydligen har jag väldigt tjocka naglar. För det var ett elände att komma igenom. Och ont gjorde det. Men tillslut så lyckades vi hitta en lösning och tömde ut lite blod som samlats och trycket blev mindre.

Så nu har jag inte riktigt lika ont. Men var hemma idag också ändå. Kände att en dag extra att vila den där tummen nog inte var helt fel. Och ett litet hål har jag i min nagel. Tydligen så sitter det kvar tills nageln växt upp så mycket att hålet kommit till toppen.

Idag har jag inte gjort nånting.

Testat på att äta minipizza man värmer i micron. Det gick bra. Annars har jag mest bara vilat och tagit igen mig lite. Det behövs sannerligen då och då.

Pratat med Fia i telefonen, och hon blev så glad åt allting att jag också blev alldeles lycklig. Så himla härlig känsla!

Har bokat tid till ultraljudet med. Onsdagen den 21 juli är det dags.. Så är ett tag kvar. Så jobbigt att behöva vänta. Men men, så småningom får vi ju se det lilla knytet iallafall. Och med allt som händer nu, så lär väl tiden gå fort.

//Martina