Sicket trams

De sista dagarna har jag börjat med dumheterna i att inte kunna sova på natten på grund av värk. I natt kunde jag inte sova på grund av huvudvärk. Jag grät för det gjorde så ont, men Johan tog hand om mig. Tur det. Natten innan, var det ryggen som bråkade med mig. Jag tycker det är för tidigt att inte kunna sova på grund av att det gör ont. Det kan gott vänta ett tag.

 

Det jobbiga är ju att man inte kan ta något mot värken som hjälper.

 

Vi var i Kivik och kikade lite, och när vi stått inne i fiskaffären (som till skillnad mot utomhus var sval), så kom känslan över mig att jag skulle svimma. Så jag höll mig mot fiskdisken och bad Johan ringa så att Daniel eller Johanna skulle möta mig, eftersom vi skulle handla. Kände mig som en gammal tant när Johanna fick leda mig till en bänk så jag kunde få vila en sväng. Men det gick ju det med. Mådde bättre sen igen. Tur det.

 

Nu är vi hos Johans föräldrar och här öser regnet ner. Så det är ju tur att vi inte är i tältet nu. Och det är ju bara att inse, att den sista semesterveckan blir utan tältning. Men det kommer nog bli trevligt oavsett. Så klart!

 

//Martina

Ultraljudet

Det lever en bebis i mig!! Hjärtat slog, och alla organ var som de skulle. Så skönt! Känns bra att kunna tänka att det jag känner faktiskt är det lilla livet som rör på sig.

Blev framflyttade lite, så nu är vi beräknade den 21 december istället. Så julafton närmar sig med stormsteg...

Är i skåne just nu, men tänkte mest skriva att allt hade gått bra.

//Martina

Snart halvtid

Nu är vi i vecka nitton, tänk vad tiden går fort. Imorgon är det dags för ultraljud, känns helt knäppt. För var ju så himla länge kvar när jag bokade det.

Grekland gick bra, men värmen var jobbig. Särskilt första dagarna, men skuggsolning och mycket vatten gjorde det lättare. Gick mycket pengar på mat med, eftersom jag var hungrig hela tiden. Men det gick det med. 

Förra veckan var vi dels i Floda hos mina kusiner, dels hälsade vi på mormor och dels hälsade vi på Karl och Sara o barnen. Karl och Johan fixade och slängde allt skräp från vinden i halmstad, samt bar ner de möbler från varberg som skulle upp till jönköping. Så sent på torsdagskvällen begav vi oss mot jönköping. Var inte hemma förns ett på natten, så släpet fick stå till morgonen dagen efter, då Andreas och Johan bar in lite i huset och det mesta till vinden hos pappa. På kvällen åt vi pizza och såg på film hos My och Andreas.

Sen har vi mest fixat med huset till och från. Blir bättre hela tiden, men min förhoppning om att allt skulle vara klart när vi kom hem igen efter nästa semesteretapp får jag nog tänka om på. 

Det är skönt att vi bor under samma tak. Och det är faktiskt inte konstigt alls att umgås varje dag istället för varje helg bara. Inte att jag trodde det, men det hade ju kunnat bli så. Det vet man ju inte innan. Men skönt att det blev så bra som man hade tänkt!

Imorgon börjar vi dagen med ultraljudet, och jag har varit väldigt orolig över hela grejen. Så orolig över att de ska säga att barnet är dött och att det bara är att vänta ut att kroppen inser det. Inte särskilt orolig att det skulle vara nåt fel på barnet i övrigt. Nej det tror jag inte. Antingen så lever det och är friskt eller så finns det inte alls. Vet inte riktigt varför jag tänker så, men Johan försöker lugna mig så gott han kan iallafall.

Nu känner jag mig dock inte lika orolig, har börjat känna mer och mer tecken (förutom att jag blir rundare kring magen). Har kunnat känna bubbel från magen när jag har haft handen på, och även Johan kunde känna lite igår. Men inte utan stöd från min hand.

Förns sent igårkväll, när jag hade massa värk i ryggslutet och la en varm vetekudde i svanken. Vet inte om jag hamnade bra eller nåt, för då kunde jag plötsligt känna hur det rörde sig utan att jag nuddade magen. Helt klart en konstig känsla. Så jag tror i varje fall att det är lilla barnet jag känner. Det får vi ju veta imorgon.

Var på massage hos mamma idag, fick passa på innan magen blir för stor. Nu gick det att ligga på magen dessutom. Rätt mysigt att känna hur det rörde sig i mig samtidigt som mamma masserade upp mina trötta ryggmuskler. 

Imorgon ska jag dessutom till sjukgymnasten och vi ska åka till Skåneland och hälsa på Daniel, Johanna och Joseph (Johans bror med familj). Sen nån dag senare, vet inte när åker vi vidare mot Kalmartrakterna och Öland och hälsar på svärföräldrarna. Samt passar på att sova en natt eller så i tältet. Får hoppas att det ska gå bara. Men det tror jag. Min kropp är ju van vid att sova i den miljön. 

I övrigt har jag blivit ännu mer lättgråten. Massa konstiga saker som gör att jag nästan bryter ihop. Än så länge har det tillexempel varit för mycket socker i teet, att min handduk var blöt när jag skulle duscha och jag vet knappt var. Jag gråter ömsom skrattar, och Johan skrattar åt mig. Det hade troligtvis jag med gjort om jag sett mig. Jag kan ju förstå komiken i det hela, men är ju ändå inte roligt. Är på riktigt jobbigt att inte ha kontroll över sina egna känslor. 

På återseende!

//Martina

Värmeslag!

Det är så galet varmt. 
Jag som har svårt med värmen normalt, har verkligen problem nu. Hur tusan ska det gå i grekland?

Det blir en ond cirkel av alltihopa. För när jag blir så varm, orkar jag inte fixa mat. Och när jag inte får i mig nåt att äta blir jag ännu slöare och har ännu svårare för värmen. Men förhoppningsvis blir det bättre av att vara två här hemma. Att ha bil kommer också underlätta en hel del. Då kan jag ju åka och handla om det är så. Det har jag verkligen inte haft ork för nu.

Var hos arbetsterapeuten igår, och fick en ny skena till vänsterhanden. Denna ska avlasta tummen mer, och känns mycket bättre än den jag hade. Troligtvis har jag carpal tunnel i kombination med nåt annat. Vi ska testa vänsterhanden först, och funkar det bra, så ska vi skaffa en till högerhanden med. Jag ska ha den när jag sover, och för att avlasta handen när jag känner att det behövs. Och har jag väldigt ont i handen, ska jag med använda den. 

Magen som jag tyckte hade exploderat i storlek från förra veckan till denna, tycker jag nästan blivit liten igen. Eller mindre rättare sagt. Liten är den inte riktigt. Fast jag ser nog fortfarande mest ut som att jag är lite smårund. Jag vill ha en mage som är tydligt bebismage, tycker inte om att gå o vara i det här mellanläget. Samtidigt så lär jag väl bli stor sen och då vill jag ha bort magen för att den är i vägen. Så det är väl bättre att hålla tyst.

Idag blir vi sambo på riktigt förövrigt! Äntligen! Ska bli så skönt att inte ha det här fram och tillbaka åkandet. Eller ja, det är ju bara Johan som åker. Men det är lika illa det. Bara några timmar kvar tills han kommer.. Längtar så.. 

//Martina

Uppdatering

Jag vet att jag inte skrivit, och på sätt och vis tycker jag det är synd. Vill så gärna kunna minnas allt som händer sen när det är över. Med tanke på att mitt minne har blivit som det blivit så blir sammanfattningen kanske inte den bästa.

Magen växer iallafall, och det är ju skönt. Känns nästan som att den borde varit ännu större nu, med tanke på att bebisen ändå är 14 cm lång mellan huvudet och baken så är det konstigt att den får plats. Men det gör den uppenbarligen. Det närmar sig ultraljud med stormsteg och jag längtar. Det är först då jag vågar inse helt hundra att det är en bebis där inne. Och jag är trots allt orolig att det ska visa sig att den inte blivit så stor som den borde eller att dess hjärta inte slår. Samtidigt så är jag så säker på att det lilla livet är där inne i mig och växer och lever precis som det ska. Men det är väl det där missfallet från förut som ligger i bakhuvudet och bråkar med mig.

Vad som hänt sen sist är att jag jobbat en vecka halvtid, och det gick bra. Denna veckan har jag jobbat 3 dagar och nu har jag semester, eller frivilligt obetald är väl rätt benämning, hela juli. Så det är skönt. På lördag när Johan kommer så är vi plötsligt sambo på heltid. Så fruktansvärt skönt! Vi inleder samboskapet med att åka till grekland och det gör det hela ännu bättre.

Förra helgen var det midsommar och vi gav oss iväg med tält. Och det gick faktiskt riktigt bra. Johan fick slå i alla pinnar och bära det som var tungt osv. Så det löste sig. Gick rätt bra att sova på luftmadrass med för den delen. Hade ju mitt privata element med mig så jag behövde iallafall egentligen inte frysa. Men det här med att vara gravid gör att jag är mer frusen än annars. Och jag vaknade ett par gånger över att frysa nåt vansinnigt. Men det gick ju över det med.

Vad gäller läkarbesök så har jag varit på ett besök hos arbetsterapeuten förra veckan. Då sa hon att jag inte skulle använda min handledsskena, för jag upplever själv att jag får mer  ont av den. Så skulle jag känna efter i en vecka och notera när jag har mest ont. Så pratade vi idag, och fick en ny tid imorgon. För ev behöver jag något till natten iallafall, för jag har oftast ondast på morgonen. Och nu när det varit så varmt på dagarna har det känts ganska skönt överlag.

Jag har även varit hos sjukgymnast två gånger. Dels i tisdags, och dels idag. Blev ordinerad att "springa" i vattnet med bälte runt midjan. Inte simma då nacken blir för snedbelastad då. Fick även ett gummiband som inte var så hårt att träna försiktigt med. Samt hjälp med tillämpad avslappning. Det var därför jag var där idag. För att få hjälp med avslappningen. Var jätteskönt att ligga där och slappna av. Hon hade en väldigt lugn och behaglig röst, så det var skönt. Så nu ska jag öva på detta två gånger om dagen. Och fick en ny tid samma dag som vi ska till ultraljudet.

Idag kom jag även upp i frikortskostnaden. Så nu har jag frikort fram tills Mars nästa år. Så det känns skönt. 

Jag är jättetrött, men jag måste byta kläder och åka iväg. Ska till My först med Malin och sedan ska jag träffa Linnea. Så det blir bra. Borde hänga tvätten innan dess med. Men den kan nog ligga kvar i maskinen ett tag till. Jag hinner oavsett tvätta klart allt innan vi åker. 

//Martina